malliins.blogg.se

 

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen, men jag har ärligt talat inte haft särskilt mycket att skriva om. Det har den senaste tiden  inte hänt särskilt mycket hos mig och jag har inte haft speciellt många tankar och funderingar och dela med mig av heller. Nu kommer dock ett inlägg som jag hoppas är intressant att läsa.

 

I juni i år tog jag min examen och kan numera kalla mig utbildad socialpedagog. Lyckan var total dagen för examen och så även dagen då betyget på den slutgiltiga, skräckinjagande c-uppsatsen kom. Dock var jag helt slut efter examen och perioden som varit, då jag dels varit otroligt stressad under arbetet med uppsatsen, dels samtidigt försökt att hantera mitt psykiska mående som ännu inte var helt i balans efter föregående år. Jag kom att lära mig den hårda vägen att jag har svårt att hantera stress och att denna är en stor bidragande faktor till att min psykiska hälsa tar stryk. Min skrivkamrat och vän Julia kom att bli en otroligt betydande person för mig under denna period och så även idag, eftersom hon hade orken att finnas där och stötta mig trots mina panikatacker och sammanbrott och samtidigt vara stressad själv över uppsatsen. Hon är för mig en sann vän och utan bland annat henne hade jag inte fixat den sista perioden i skolan. För det tackar jag henne enormt! 

 

På grund av denna påfrestande period gjorde jag ett medvetet val i sommar att vara ledig och inte ta ett arbete direkt efter studiernas slut. Jag blev så att säga arbetslös. Jag har dock valt att kalla det för semester och de senaste två månaderna arbetssökande, då arbetslös låter mindre tilltalande ;). Även om jag hört en hel del kommentarer om att mitt val att vara ledig inte är bra eftersom jag då saknar en inkomst, känner jag att detta val var det rätta för mig. Hade jag valt att ta ett arbete direkt efter examen och arbetat hela sommaren är jag relativt säker på att jag inom en kort tid blivit sjukskriven för utbrändhet. Nu känner jag mig istället väldigt utvilad och bär inte på stressen jag hade innan sommaren. Ångesten jag haft har minskat otroligt mycket och jag känner mig inte längre orkeslös för det jag tar mig an. Nu är dock sommaren snart förbi och ledigheten är inte längre lika tilltalande eftersom jag nu är mycket piggare. Jag längtar efter att få arbeta igen. Så igår fick jag ett meddelande från ett av jobben som jag har sökt tidigare i sommar och som jag har varit på arbetsintervju för. De ville att jag skulle komma in till dem ännu en gång. Jag blev otroligt glad, men samtidigt spänd och nervös över vad mötet kan tänkas gälla. Jag har mina funderingar men jag vill inte ta ut något i förtid. Jag känner mig dock väldogt motiverad och glad över att de faktiskt fått upp ögonen för mig. Jag hoppas helt enkelt på det bästa!